Astrid Lindgrens Barnsjukhus
Idag hade vi träff med dysmeliteamet på ALB. Det gick väl, som förväntat. Som vanligt kliade sig överläkaren i huvudet och visste inte vad hon skulle säga. Ja, benet är lite snett fortfarande (men har blivit betydligt mycket bättre). Den andra foten är också sne. Inget nytt, det ser ju vi också. Och vad ska man göra åt det, ingen aning. Så hon sa att hon skulle kolla litteraturen och konsultera någon kollega, men att vi egentligen bara ska vänta och se. Och blir kallade om ett år igen.
Ja, Felicias fötter är något speciellt verkligen! Något unikt. Men huvudsaken är att hon kan använda dem och att de inte påverkar henne negativt, och det gör de ju inte!
Vi fick med oss röntgenbilder hem också. Finns att se för den som vill se :)
